snö

Det snöar ute, jag tänker att nu, nu är det den sista snön som faller. En timma senare snöar det igen. Allt upprepar sig och rätt vad det är så står han där i farstun med alla sina instrument och jag smälter lite. Fast bara lite. Han får låna en t-shirt för de på flygplatsen i London har slarvat bort hands resväska med alla kläder. Jag ringer runt till alla flygplatser för att försöka hitta hans väska, men ingen vet var den är. Men det måste ju vara svårt att hitta en liten väska i en så stor byggnad. Jag känner mig också grymt liten, som en borttappad resväska som åker tunnelbana fram och tillbaka för någon har glömt att ta med mig av. Så jag sitter kvar. Tunnelbanan åker förbi T-centralen och helt plötsligt kommer ljuset när tåget vågar sig upp ovan mark för ett ögonblick….Slussen…Gamla stan….sen ner igen. Det där var min dagliga fix av dagsljus när jag var sjuk i en månad. Jag kunde längta hela dagen efter att få se Stockholm öppna sig framför mig. Ibland behöver man påminnas om hur vackert det är. Nu har en arkitektgubbe kommit på att det är en jättebra idé att gräva ner även de två hållplatserna. Enligt honom så är de en skamfläck i Stockholm, ”Stockholms fulaste plats” kallade han det. Jag ska köpa en cykel, tunnelbana är ändå så dyr. 700 spänn kostar det i månaden och igår så tappade Tove bort sitt terminskort. På kvällen så kollade vi på en jättesorglig film, fast jag grät inte så mycket, bara såna där snygga Hollywoodtårar som liksom rinner snyggt nerför kinden, men det kom inget snor. Då kände jag mig lite stolt, för Tove grät jättemycket. Efter filmen berättade hon att det sista hennes pappa sa innan han dog var: - Jag kan se stjärnor och planeter. Sen dog han. Jag pratade med Mormor, hon var dramatisk och sa att vi får se om vi ses något mer. Jag gillar inte när hon pratar så, för jag vill inte att hon ska dö. Starka mormor som var chef på fabriken och som kan sticka de bästa tröjorna, men som hatar att laga mat och inte ens kan steka pannkakor. Jag sa att vi nog ses i maj. Om en vecka är det sommartid, då får man ställa om klockan. Tiden snurrar tillbaka och jag blir tvungen att surfa in på youtube för att se om jag kan slösa bort lite mer tid som jag egentligen borde skriva uppsats på. Jag hittar ett videoklipp som är upplagt för 3 dagar sen. Han står på scen och sjunger. Han har min t-shirt på sig. Nu snöar det igen.